Angående att vara "nere i ett hål och inte längre kung över välden"... Nej, ush, just nu känner jag mig så slö och vresig! Jag vet inte vad jag vill för tillfället.  Jag är lättirriterad, svårstartad och slö. Insåg att det känns som om jag inte har något att längta till. Annars har jag alltid haft grejer på gång och något att se fram emot. Men början på 2015 har varit seg. Dagarna går men det händer ingenting. (Förstår om detta inlägg varken betyder något eller har någon innebörd för många läsare, men var bara tvungen att skriva av mig lite..) Gissar att det är rastlöshet jag känner. Och istället för att hitta på massa andra saker, eller ta det lugnt och andas, så gräver jag mig längre ner i mitt buttra hål, (dvs djupare ner i soffan). 

Såå, hur kommer man upp från ett hål av denna typ?! Självklart är det olika för alla, men jag har bestämt att tvinga mig själv till att göra saker som jag egentligen tycker är jättekul. Det är en metod som jag vet fungerar på mig! Imorgon ska jag därför käka sushi och gå ut och dansa rumpan av mig, med en vän. Helt plötsligt har jag skapat något att se fram emot, iaf för en stund. Så får jag jobba mer på en långvarig plan.  GodNatt!

2014 bjöd för min del på några av de största händelserna i mitt liv. Jag passerade 30% av min utbildning, blev moster och köpte del i en lägenhet Lund. Det känns som om livet är på gång!

Dagarna spenderar vi i brunnby hos isaks föräldrar. Försöker blanda tentaplugg med olika aktiviteter med djuren, blir ridturer och promenader på kullaberg med hundflocken.

Mina förhoppningar på 2015 är stora! Jag hoppas självklart att allt går bra för Sara och Kim med lillen, men det är inget jag bekymrar mig över, de verkar ha bra koll. Hehe. Annars hoppas jag att några av mina nära hittar det de söker: kärleken! Oj, nu blir det smörigt!! Men ingen förtjänar att vara ensam, och dessa vänner har tyvärr varit det alldeles för länge. Nu är det dags för nytt, hoppas hoppas! 

Gott nytt år! Satsa på 2015, och gör det till det bästa året!

För en vecka sedan fick jag den bästa julklappen på många år: Jag blev moster!

Min storasyster födde en liten kille som kommer heta Edwin. Det är obeskrivliga känslor som fyller mig varje gång jag tänker på honom. Till att börja med känns det lite konstigt, då det som sagt inte är mitt barn, men att jag ändå reagerar så starkt. Kan man säga att det "känns fantastiskt", eller är det för klyschigt..? 

I början vågade jag inte hålla honom, han såg så ömtålig ut. Men efter att ha observerat Sara ett tag, sett hur hon höll och hur hon gjorde, så vågade jag. (Om jag satt i en stor, mjuk soffa det vill säga.. Haha..)  Idag vågade även lillasyster Louise hålla honom. Med lika stor rätt till mosterskapet såg jag, direkt hon fick honom i famnen, hur hon växte som människa, hon blev trygg och säker, som om hon skulle kunna rädda honom från hela världen! 

Så har vi pratat om det där med hundar, om ni sett hur en tik reagerar om hon hör ljudet av valpar. Vi har kommit fram till att människan inte är så olik djuren: så fort Lillkillen gnyr eller grymtar så kommer alla hormoner bort sig, de går vilse inombords, man vill hjälpa, man vill rädda. Sen när han sover vill man bara titta och pussa. Man kommer på sig själv med att stå och stirra och le. 

Så ja, det känns fantastisk att vara moster, det är verkligen något jag rekommenderar! Hehe! 

Om mina egna mostrar eller faster läser detta vill jag passa på att slänga in en julhälsning: Ni är guldväda som tog hand om mig när jag bara var en liten valp. God Jul, önskas alla där ute! 

Min helg var underbar! Jag lyckades blanda termoplugg med bak av julgodis, pubquis på Arilds pub, fördelsefirande av Isaks faster, julhandel och stjärnfall. 

Stjärnfallen var något av det häftigaste jag varit med om! Jag och Isaks pappa lade oss på balkongen med madrasser, täcken och kuddar. Eftersom de bor på landet var det inga problem att se upp i stjärnhimlen. Jag hade aldrig sett ett stjärnfall innan, och nu såg jag minst 10! Fantastisk! 

Så idag ringde telefonen, min syster berättar att vattnet har gått: inatt blir jag moster! Wiihoo! Skål från oss, på puben i Arild. 

Jag kan aldrig vänta tills min mat är färdig! Varje gång jag äter mat i skolan, då en matlåda som värms i micro, tar jag ut den för tidigt. Jag vet om att allt blir godare om det är värmt till rätt temperatur, men när jag ser matlådan blir jag alltid så sugen så jag skyndar på det hela en aning. Hehe.. Likadant var det ikväll när jag lagade mat. Här är kvällens tacorätt med smörstekta zucchiniskivor. 

Zucchiniskivorna är en av mina "favoriträtter". Jag kände direkt när jag lade de på stekpannan hur gärna jag ville att de skulle bli klara.. Därför blev de inte riktigt så välstekta som de ska vara, men Mums ändå! Till lunch åt vi en bönsallad med dressing innehållande olivolja, vinäger, dijonsenap, salt o peppar och chilli. 

Och på tal om att ha svårt för att vänta: vi väntar fortfarande på Lillens nedkomst. Alltså min systers son. Det ska bli så otroligt spännande! Han var beräknad till att komma igår,  men det verkar som att han tänker vara kvar i den varma magen ett tag till.. Jag lovar att uppdatera när han kommit till världen!                      Trevlig kväll, pusss! 

Zucchini, morötter, kikärtor, sötpotatis, krossade tomater, lök, ingefära, kokosmjölk, chili, kanel, spiskummin och andra spännande kryddor. Detta har min eftermiddag bestått av. 

Varje måndag lagar ett av sektionens utskott middag på den så kallade "Studiekvällen". Denna vecka var det vi i Verkstan som skulle laga och det blev en spännande indisk gryta. Mums! Så jag har hackat lök i oändlighet! Vi skulle laga mat till ca 60 pers, men det råkade bli till snarare 100st.. Av det som blev över fick vi i verkstan ta, så jag fyllde fyra matlådor till mig och Isak, att ha i veckan. Vilket passar väldigt bra, då vi försöker köra en "rensning" (haha..) så här innan jul. Vi har sagt att vi ska äta till största del grönsaker nu i två veckor. 

Annars är vi lite av två finsmakare: vi köper gärna smågrejer som dyra ostar och annat, bara för att det är gott. Det går också ner mycket godis, pizza, chips, baguetter och läsk. Men detta är det slut med nu ett tag.. Man mår inte bra om man stoppar i sig "skit" på detta vis! Jag har också märkt att min koncentration är nere på nollnivå, tror detta beror mycket på en ojämn sockernivå. 

I veckan ska jag försöka lägga upp fler hintar till goda grönsaksrecept :) 

Sååå, bort med kakor och Cola, fram med grönsakerna! Puss, trevlig måndagkväll! 

Precis som alltid känns det som om alla uppgifter och inlämningar hopar sig mot slutet av året... Jag anser att det alltid varit så: När jag gick i grundskolan och gymnasiet var det precis som om att alla lärare prioriterade sitt eget ämne högst (vilket är förståeligt). De lade schema utifrån hur de själva vill ha det. Och givetvis ville alla att man skulle lämna in något arbete, eller testas på ett prov, precis innan jul. Det var alltid lika tungt när Alla lärare skulle göra det samtidigt! 

Hittils har jag trivts ganska bra med upplägget på högskolan: Man får ett datum i en  fjärran framtid, då man ska testas på sina kunskaper. Man kan då förbereda sig, både mentalt och kunskapsmässigt. Nu har CSN fått igenom att läsåret ska möbleras om, vilket kommer med både för- och nackdelar. En av nackdelarna är då att tentorna ligger efter jul, vilket känns ganska skönt, men detta har gjort att alla kursledare löpt amok och fått för sig att de kan skapa stora projekt innan jul också.. Ungefär som i småskolan.. Så inte nog med att det blir tentor efter jul: nu, på två veckor, ska jag hinna med ett gigantiskt designprojekt, en inlämning i Matlab och en dugga och tre inlämningar i termodynamik. "suck"

I designkursen går projektet ut på att skapa en modell till ett mätinstrument. Detta för att lära sig alla maskiner i verkstaden, så som svarv, fräs och laserskärare. Men tyvärr är kursledaren lite förvirrad och ger ofta otydliga intruktioner. Ibland tror han att han informerat oss om saker och förväntar sig då mycket mer än vad vi kan ge. Därför känns hela projektet väldigt oklart, jag vill gärna veta vad som förväntas av mig.

Matlabinlämningen är en del i kursen mekanik. Det känns mest som något de lagt in för att fylla ut våra dagar. Visst, jag kommer säkert kunna ha användning av det, då det är som en stor miniräknare Men det skulle kunna vara en egen kurs så man nu kunnat lägga fokus på allt annat som har med mekanikkursen att göra.  

Termon vill jag inte ens prata om! haha..

Så om jag inte har tid med bloggen sitter jag förmodligen och filar på en plastbit eller gråter med näsan långt inskjuten i en bok.

Hoppas ni har det lite lättare än jag, så ni kan njuta av julstämningen som kryper sig närmare! puss

Mitt i söndagsplugget hör jag från köket hur Isak sätter på kaffe, under tiden som han sjunger julsånger.Love it! Det är en månad kvar till jul, men jag älskar när man börjar lååångt innan, då blir det så mycket mer stäming. Så nu blir det julkaffe, plugg och julsånger. Pusspusss    

Min familj har alltid haft apporterande eller vallande hundar, så som labrador retriver eller border collie. Raserna är lättlärda och har svarat bra mot det fartfyllda liv min familj levt. Jakt, agility, löpning, spår och familj. Men så har jag alltid sagt att jag vill ha samma typ av hund, men i ett mindre paket, vilket för oss till en Beagel. Underbara!!
Den bästa beageln jag träffat var en långbent, snygg och smart fröken, som hette Edit. Henne träffade jag en sommar på en veterinärklinik i Helsingborg, där jag brukar jobba. Där kommer man i kontakt med många olika hundraser. Ofta betyder denna kontakt att jag ser problem med alla raser. Låter kanske skumt.. men när hunden kommer in till kliniken är den med största sannolikhet sjuk, vilket gör att jag som jobbare tydligt ser vilka rastypiska sjukdomar det finns: vilken ras har dålig tandrad? och vilken har mycket höftproblem, hudproblem? osv, osv, osv?.. Men så hos beageln har jag inte kunnat urskilja några specifika problem, (Edit tex var väldigt frisk, skulle bara steriliseras), det verkar bara som en härlig lättlärd och pigg hund. Men så ibland kan man ha saker helt klart för sig..

..en klar bild om hur det ska bli, sedan kommer den där sambon, "love of your life"..

och berättar vad han tycker, haha: I detta fall var det en underbar ögonöppnare! (ganska ofta är fallet så, men det bahöver han ju inte veta ;) ) Isak introducerade Welsh Corgi Pembroke för mig: Han hade sett videos på internet på "hundarna utan ben". Nu har jag spenderat hela kvällen med att kolla uppfödare, stamtavlor och valpar, jag är fast!!

De är så söta och livliga. Just nu känns det som att denna typ av hund passar inom alla användningområden, för just vår lilla familj. Men vad händer egentligen? Är man redo för att skaffa hund? Min hjärna snurrar! puss o gonatt :*