Ush och fy! För mindre än en månad sedan valde jag att färga mitt blonda svall i en brunröd nyans, vilket var en helt ny värld för mig. Detta gjorde jag hos fisör då jag tänkte att det nog skulle vara en stor grej, och svårt att lyckas med själv. Jag ställde miljoner frågor, lite på grund av nervösitet, men mycket av rent intresse. En fråga var: Kommer en två år gammal permanet att påverka färgen på något vis? Varpå frissan svarade att: nej, det skulle det inte! När jag var färdigfärgad och fönad såg man vissa skillander i färgen. Längst upp var det mörkt, på mitten var det ljusare och längre ner, där permanenten tog vid, var det åter mörkt. I det ögonblicket tänkte jag att det såg naturligt och livligt ut, så ut dansade jag från frisrören, lycklig och dum..

 (ber om ursäkt för oerhört dålig kvalitte på bilder..)

Ooooh my God!!
Äntligen har jag hittat en serie som har allt! Spännig, drama, krig, kärlek, sci-fi och action. För er som ännu inte slängt ett koöga på serien The 100, kan jag tipsa om att göra det nu. Jag är just nu på andra avsnittet i säsong 2, här sliter jag mitt hår då mitt internet inte sköter sig, så streamen inte kan ladda. Men det är ju så spännande, man vill bara ha mer och mer! Som vanligt ligger studentstressen i bakhuvudet: "jag borde plugga", men man fortsätter kolla serier... Allt är precis som det ska en helt vanlig måndag.

Snart är det också ny vecka i Paradise Hotell och en favoritkaraktär ska tydligen göra comeback. Hoppas på mycket drama ;) pusspusss

Torsdag betyder som vanligt jobb i Maskins verkstad! Där har jag varit nu ikväll och lagat lite cyklar. Det var förvånandsvärt lite folk som kom in med trasiga cyklar, bara någon punktering och några dåliga bromsar. Men som vanligt var det roligt, i verkstan trivs jag som fisken i vattnet. Jag känner att jag är duktig på det jag gör, vilket förmodligen triggar mig ännu mer. När det sedan kommer in ett problem som jag inte vet hur man löser praktiskt kan jag ofta ge goda råd eller se till så de får hjälp av någon som har mer kunskap. Det bästa med verkstan är att se hur glada folk är när de får lov att gå därifrån med en hel cykel. Så ett tips om din cykel är trasig och ditt hopp är ute: ta den till Mverkstan så löser det sig ;)
Trevlig kväll!

På ett läsår går det fyra läsperioder, och varje period är nio veckor, där tentamen ligger i vecka 9. Det är spännande att fundera över hur humöret och motivationen förändras över de olika veckorna. I vecka 1 tänker, i alla fall jag varje gång, att nu ska man ta tag i sitt liv, strukturera upp plugget och vara i fas! Men av någon konstig anleding tar jag alltid det lugnt i vecka 1 och  2. Så kommer vi till vecka 3 och jag inser att jag inte lyckats med något av de starka målen... I vecka 4 brukar motivationen vara nere på noll för mig. Då tänker jag att jag aldrig kommer förstå någonting och hela perioden känns bortkastad. Men så kommer älskade vecka 5, vet inte hur det går till, men då brukar jag förstå saker och allting flyter på, humöret är åter på topp! Därefter, i vecka 6 och 7 är det hetsigt och stressigt, man funderar över hur tiden ska gå ihop, tänker att det löser sig. Kommer in i vecka 8: stänger ute världen, dricker 8 koppar kaffe om dagen, får inget solljus, läser sida upp och sida ner. Och till sist vecka 9, där man räknar timmarna till domedagen. 

Efter tentorna tar livet en paus, ofta är det en helg där man känner sig oövervinnerlig! 
På måndagen där efter börjar det om igen.

Nu är det vecka 2 och inte helt förvånande har jag inte ens öppnat boken. Så för att göra det hela mer intressant tänkte jag göra det nu: Idag ska jag börja plugga på två av periodens kurser! haha.. Men först blev det en lättare lunch bestående av tomat, oliver och mozzarella :*

Kurs i beatbox är något jag nu kan rekommendera! Shit vad kul och fascinerande!

Så ja, jag har alltså tagit första delen av en kurs i beatbox,nu ikväll. Beatbox är när man gör olika sound och beat med munnen. Det skapades ursprungligen för att ersätta trumsetet så många av de ljud jag fick lära mig idag är tagna direkt ifrån hur ett trumset låter. Killen som håller i kursen är otroligt talanfull och jag kommer på mig själv med att sitta och lyssna och stirra med öppen mun när han kör sitt race. I början av timmen fick man fylla i en lapp ang förväntningar och förhoppningar på kursen. Där skrev jag att mitt mål var att lära mig ljudet som blir när man häller upp dricka. En halvtimme in var vi redan där! Just den biten var dock svår, så jag har övat konstant sen jag gick där ifrån.

Något som verkligen fick mig att skratta var när kursledaren sa att beatboxen tillsammans med rap, streetdance och graffiti var några av de största delarna i "Gangster hoods". Haha..Jag är inte riktigt en gangstersteriotyp, men det tycker jag bara gör det hela ännu roligare. Ska blir grymt kul att överraska folk genom att dra ett beat, med tanke på mitt utseende och min stil så är det nog inte vad man väntar sig ... 

Länken nedan är en film, på mig och Freddie på kursen. Tydligen tappade han fokus när kameran kom fram :*

Video (1).MOV (629,1 kB)

Var bara tvungen att slå ett slag för lagandan på Maskinsektionen också!
Ikväll var jag med och spelade volleyboll för Maskins lag, men motståndarlaget dök aldrig upp. Då delade vi upp oss på planen och spelade själva. Så under tiden droppade det in andra spelare på plan, som varken var maskinare eller från det uteblivna laget. Så slog det mig att laganda handlar inte om att kunna hålla ihop ett lag, det handlar om att kunna hålla ihop Alla lag du hamnar i. Även om spelare på plan inte kände varandra kunde vi spela så att det var kul. Alla fick spela, alla blev sedda och alla fick positiv kritik. När jag cyklade från hallen var jag genomsvettig och överlycklig. Well played! 

Äntligen är det äckliga projektet inskickat! Att vara klar med ett tungt arbete känns alltid skönt, man blir nöjd med sig själv. Egentligen var det ett ganska intressant projekt då man fick använda mekanik för att lösa ett vardagligt problem, det passade mig, det intresserade mig. Men när arbetsbördan blir för stor så tröttnar man, då spelar det inte så stor roll om det är ett intressant ämne eller inte. Hur som helst så är det inne nu och morgondagen ser härlig ut då jag inte har någon skola. Det blir att sova ut, mysa och småplugga hemifrån. 

En liten hemlis är att jag senare på eftermiddagen ska ta första delen av en ny kurs, utanför skolan. Uppdatering kommer imorgon, men kan säga att jag väntar mig stordåd av denna kurs!  

Haade! :*

Det är lätt att man glömmer berätta för sina nära hur mycket de betyder. Man är fast i sin vardag och springer i sitt hamsterhjul. Som tur är finns det speciella dagar på året då man blir påmind om att man bör skänka någon en extra tanke eller ett extra tack. Idag går mina tankar och varmaste hälsningar till mina två fadersfigurer. 

Den första bilden är av min biologiska pappa. Han är alltid lika söt som på denna bild. För mig är han en person som alltid finns till hands, och som alltid vill hjälpa till. Min pappa är en av mina bästa vänner och samtidigt en förebild. På många sätt önskar jag att jag var mer som honom. Jag hade gärna haft mer av hans välvilja och hans energi. Han är en person som jag allt för sällan upplyser om hur mycket han betyder!

Den andra bilden är av min extrapappa, som jag varit lycklig nog att få i mitt liv.  Detta är en man med oerhört hård fasad men med den mjukaste insida. Av honom har jag lärt mig hur viktigt det är att omge sig med personer man älskar. För mig är han alltid en förebild i livets hårda skola. Han är en person som jag allt för sällan upplyser om hur mycket han betyder!

Till sists går en extra tanke till de som inte har en pappa att tacka på fars dag. Återigen är man i sitt hamsterhjul och tänker bara på sig själv. Där ute sitter hur många som helst som inte haft samma tur. Som på ett eller annat vis mist en av de viktigaste karaktärerna i livet. Jag önskar att fler hade pappor som mina!

Glad Fars Dag därute, ta hand om era pappor! :*

Igår vid lunch åkte jag rakt över skåneland, tillsammans med syster Sara och svåger Kim. Destinationen var pappas boning. Hos min pappa är det alltid nya projekt på gång. Denna helg satte Kim och pappa kakel i köket medan jag och Sara sydde mössor till barnet som kommer inom kort. Detta då Sara är gravid med enbart en månad kvar. Vi alla väntar med spänning! Vi upptäckte snabbt hur svårt det kan vara att sy om man inte har tålamod till det. Vi är väldigt olika, jag och min storasyster, men kompletterar vanrandra bra i situationer som denna. Till slut fick vi ihop tre små mössor, en dreglis (vilket är någon form av haklapp) och en strumpa.. Att göra bebisstrumpor var svårast av allt! 

Nu är jag tillbaka i Lund. Då börjar man fundera på vad som egentligen händer. Det är så mycket som kommer förändras: Det kommer en ny familjemedlem, jag och lillasyster blir mostrar, man får vara med under en persons uppväxt och se hur Sara och Kim är som föräldrar. Det ska bli oerhört kul och spännade!
Hoppas Lillkillen vill ha mössorna på sig ibland!