Valp, ras.. Hund?
Min familj har alltid haft apporterande eller vallande hundar, så som labrador retriver eller border collie. Raserna är lättlärda och har svarat bra mot det fartfyllda liv min familj levt. Jakt, agility, löpning, spår och familj. Men så har jag alltid sagt att jag vill ha samma typ av hund, men i ett mindre paket, vilket för oss till en Beagel. Underbara!!
Den bästa beageln jag träffat var en långbent, snygg och smart fröken, som hette Edit. Henne träffade jag en sommar på en veterinärklinik i Helsingborg, där jag brukar jobba. Där kommer man i kontakt med många olika hundraser. Ofta betyder denna kontakt att jag ser problem med alla raser. Låter kanske skumt.. men när hunden kommer in till kliniken är den med största sannolikhet sjuk, vilket gör att jag som jobbare tydligt ser vilka rastypiska sjukdomar det finns: vilken ras har dålig tandrad? och vilken har mycket höftproblem, hudproblem? osv, osv, osv?.. Men så hos beageln har jag inte kunnat urskilja några specifika problem, (Edit tex var väldigt frisk, skulle bara steriliseras), det verkar bara som en härlig lättlärd och pigg hund. Men så ibland kan man ha saker helt klart för sig..
..en klar bild om hur det ska bli, sedan kommer den där sambon, "love of your life"..
och berättar vad han tycker, haha: I detta fall var det en underbar ögonöppnare! (ganska ofta är fallet så, men det bahöver han ju inte veta ;) ) Isak introducerade Welsh Corgi Pembroke för mig: Han hade sett videos på internet på "hundarna utan ben". Nu har jag spenderat hela kvällen med att kolla uppfödare, stamtavlor och valpar, jag är fast!!
De är så söta och livliga. Just nu känns det som att denna typ av hund passar inom alla användningområden, för just vår lilla familj. Men vad händer egentligen? Är man redo för att skaffa hund? Min hjärna snurrar! puss o gonatt :*
